Det är vår skyldighet att agera

Den 12 mars skulle Sverigedemokraterna med Jimmie Åkesson i spetsen besöka Norrlands Universitetssjukhus i Umeå. Samma morgon fick personalen på Geriatriskt centrum veta att det var deras klinik som skulle besökas.

När Åkesson med släptåg kom in genom entrén på Geriatriska kliniken stod vi några stycken med lappar med texten ”Sverigedemokraterna – Nej tack! Inga rasister på vårt sjukhus”. Detta var vårt sätt att visa att de värderingar och åsikter som Åkesson företräder inte är välkomna på vårt sjukhus och på vår arbetsplats.

På grund av våra protester blev vi hotade av Säpo och landstingets säkerhetsansvariga. De hotade med att ”lyfta ut oss” och att rapportera vårt ”olämpliga beteende” till våra chefer. Det fanns bara en person vars säkerhet och rättigheter stod i centrum den dagen, det var Jimmie Åkessons. Men i verkligheten var det ju vi som behövde skydd. Vi som hade protesterat mot SD hängdes senare ut på Flashback och Exponerat, vi hotades via brev, mail och telefon.

Det var inte bara säkerhetsbedömningen som brast inför besöket på geriatriken. Allt vad som heter arbetsplatsdemokrati var som bortblåst. Informationen om besöket gavs samma morgon till berörd personal. Det fanns aldrig någon möjlighet för personalen att påverka beslutet om, eller hur, besöket skulle äga rum. Därmed hade de anställda och fackförbunden heller ingen möjlighet att lyfta frågor om säkerhet, integritet och känsla av trygghet för sig själva och för sina patienter.

Åkesson är företrädare för ett parti med rötter i fascistiska rörelser och organisationer som Bevara Sverige Svenskt. Ett parti som beskriver invandring som ett hot mot landets välfärd och trygghet. Ett parti som vill ge olika mycket vård till olika människor beroende på ursprung. Det är ett parti som menar att de som innehar papper ska rättigheter till vård men inte de papperslösa. Det strider mot mina egna värderingar och det strider mot vår yrkesetik, Hälso- och sjukvårdslagen samt Västerbottens läns landstings likabehandlingsplan.

Det var som företrädare för Sverigedemokraterna som Åkesson var på Geriatriskt centrum. Han var inte där som patient eller anhörig. Han var där som representant för åsikter som är omöjliga att förena med de värderingar som sjukvården vilar på. Han var dessutom ute på valkampanj, vilket är väldigt tydligt på deras hemsida där de beskriver detta som en ”(S)verigeturné”.

I efterspelet har landstingsledningen hävdat att det var vi som gjorde Geriatriskt centrum till en politisk plats. De hävdar att vi i vårt yrke måste vara opartiska, objektiva och behandla alla partier likadant. Men vi kan aldrig stå opartiska och objektiva inför rasism. Det är tvärtom vår skyldighet att agera.

Ida Linander

Lämna en kommentar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*